EstelleJ

Min lillebror kallade ner mig idag och sa att jag skulle se på tv:n, det var inspelat från avslutningen i 6:an.. Mycket skratt åt både de andra och såklart mig själv... När jag kollat ett tag så började tårarna rinna och jag märket att jag saknade den tiden då man var helt utan beskymmer och man behövde inte tänka på något... En annan sak är hur mycket folket har förändrats, vissa till det bättre vissa till det sämre... Jag kan inte säga att det var min bästa skoltid, men det var nog en av dem.. Vi hade bra lärare och jag var kär och hade många vänner... Alla var så små och söta och ingen tänkte på hur det skulle se ut framåt i tiden..
Jag kan heller inte sluta tänka på hur det var mellan dig och mig den tiden då vi var vänner, tillsamans, ovänner och så men det löste sig alltid och det slutade oftast med att vi blev vänner, för det har vi alltid varit.. När jag såg ditt leende på läpparna så värkte det till och leendet var inget falskt utan det var ren lycka..  Numera pratar vi aldrig och jag kan förstå det imed allt som har hänt men sammtidgt så kan jag nöja mig med att vara vänner då jag vet att det nog är bättre så.. Fast jag inte rikigt vill acceptera det.. Men det är ganska svårt för mig att leva utan dig då jag haft dig i närheten i många år.. Men jag bearbetar allt vad jag kan och jag vill inte acceptera det som det är nu..